Kände för att det återigen var dags att göra ett inlägg här! Iochmed mitt resande har jag nu varit borta från stallet i nästan en vecka och jag känner verkligen av det. Imorgon ska jag dit igen, vilket faktist känns väldigt bra. Har saknat min pony så otroligt mycket. 

Hästar och stallet har alltid varit något väldigt viktigt för mig. Att komma in i stallet, känna värmen av hästarna och lukten av hö och spån får en att glömma tid och rum. Att vara i närkontakt med hästen,rykta den och klappa den ger en känsla av lugn. Man glömmer bort alla bekymmer och det är endast kontakten mellan dig och hästen som existerar. De dömer inte en, de är ärliga, de kan inte ljuga. De gör allt för att få oss nöjda. Unconditional love. Utan hästar skulle jag inte klara av det dagliga livet på samma sätt. De betyder allt för mig.

Att jag varit lite on-off med hästandet nu mot vintern har nog till stor del att göra med flytten till Tölby. Visst, det är ett bra stall i sig, med terränger, ridhus och paddock. Det ligger i en bra miljö i utkanten av staden. Men det känns ändå lite långt ifrån. Att åka en väg 13km känns i längden ganska jobbigt. Jag skulle vilja ha honom närmre, för att kunna titta till honom oftare, inte bara en gång per dag. Har funderat att flytta honom in till stan mot våren, men vi får se hur det blir med den saken.

Framöver tänker jag först och främst satsa på pony över allt annat. Han kommer i första hand. Jag orkar inte mera försöka med all annan personlig skit som pågår i livet. Ingen kan ta honom ifrån mig, ingen. Det är han och jag nu, det kommer det alltid att vara.


Oberoende vad som händer i framtiden, kommer jag aldrig ge upp hästintresset. Det kommer alltid finnas inom mig, i någon form. En gång sade någon till mig; " Håll hårt fast vid det du älskar och brinner för, ge aldrig upp det." Jag tog vara på orden och följde dem noga.